Om boken: 2021 / Tillägnad mina vänner - min Saula och Karubai Hela mitt liv har jag kunnat glädjas och jag gillar mycket. Jag minns allt från tidig barndom. Och hur kan du inte berätta om något som du såg och beundrade? Detta är folks skratt efter bombningen... Hur kunde man inte skratta efter rädslan! De tände ett ljus och... - Du gömde ditt huvud under bordet, och resten var inte synd? Och den här, titta, hans huvud sticker ut, och han ligger fortfarande under sängen! Levande! Gud välsigne! Grannarna, som samlades i ett rum för att det inte skulle vara så läskigt, bad min syster att hinna springa runt huset igen med bön innan beskjutningen. Men tyskarna dröjde inte, de rusade till Stalingrad. Och vår tillät inte den objudna nemchuran att vila (ett ord från barndomen). Och min mamma sa: "Mina flickor hade precis lyckats få lite vatten, och sedan blev det explosioner, de sprang, vattnet var på dem och de skrattade... De drev de onda andarna ifrån oss, det var allt de sa – "onda andar", och de slog på radion åt oss. Ingen stängde av den här svarta plattan ens för en minut - de levde med de senaste nyheterna och njöt av låtarna.